25 September, 2018

Alla sidor-mobil_topp

Tarmfickor

(Divertikulos / Divertikulit)

Definition

Divertikulos: förekomst av ”fickor” på tarmen.
Divertikulit: Inflammation i dessa ”tarmfickor”.

Orsak(-er)

Långvarig förstoppning med ökat tryck i tarmen. Lågt
Risken att drabbas av divertikulit är ökad hos rökare och högkonsumenter av alkohol.
Patienter med sjukdomarna Marfans syndrom och Ehlers-Danlos syndrom har ökad risk att drabbas av tarmfickor.

Symtom

Divertikulos: Ibland helt symtomfri men kan också ge uppkördhet i buken. Riklig gasavgång. Krampaktiga smärtor framför allt i nedre vänstra delen av buken. Diarré eller förstoppning. Samma symtom som vid irritation i grovtarmen (IBS).
Divertikulit: Som vid divertikulos med ihållande värk i vänstra nedre delen av buken samt feber. Förändrade avföringsvanor, illamående och blåsirritation är vanligt. Ibland blödning från tarmen. Även högersidiga symtom p g a att den vänstra delen av grovtarmen (sigmoideumslinga) är lång. Ibland har patienten urinträngning.
Spricker en divertikel blir patienten starkt allmänpåverkad med symtom som vid blodförgiftning och chock.

Alternativa överväganden

Irritation i grovtarmen (IBS), förstoppning, mag-tarminflammation (gastroenterit), blindtarmsinflammation, äggledarinflammation, äggstockcysta, livmoderinflammation, cancer i grovtarm eller ändtarm, inflammatoriska tarmsjukdomar, tarmvred.

Utredning

Patientens sjukhistoria + undersökning av buk och ändtarm + snabbsänka (CRP). Urinsticka. Diagnosen sätts i förstahand genom dessa kliniska undersökningar.
Patiener som inte har kända divertiklar sedan tidigare, bör genomgå utredning av grovtarmen genom att ett kikarinstrument förs upp genom hela grovtarmen (coloskopi) man gör också en datortomografi av grovtarmen eller eller en röntgenundersökning. Dessa utredningar görs i 1/“lugnt skede” och 4-6 veckor efter tillfrisknandet.
Primära syftet med undersökningarna är att utesluta cancer samt att bekräfta diagnosen som inte får sättas med mindre än att divertiklar förekommer.
Utredning i akut skede görs för att bekräfta diagnosen. Man kan då göra en datortomografi av buken, magnetröntgen eller ett ultraljud. Dessa undersökningar blir aktuella ffa vid misstanke om komplikationer som bukhinneinflammation, bildning av varbölder mm samt vid svåra differentialdiagnostiska överväganden.

Behandling

Divertikulos: Ökad mängd fiber i kosten och eventuellt särskilt fibertillägg. Ökat motionerande. Laxermedel som laktulos eller natriumcitrat och natriumlaurylsulfat kan behövas. Vid divertikulos är kirurgi ingen gängse behandling.
Divertikulit: Tarmvila. Om patienten är opåverkad och endast har måttligt förhöjd CRP (under 75) ordineras patienten flytande kost och eventuellt antibiotika i form av trimetoprim-sulfa, amoxicillin eller doxycyklin. Det sistnämnda med tillägg av metronidazol. Vid behov des patienten smärtstillande behandling. Patienten följs upp.
Patienter med hög snabbsänka (CRP) och som dessutom är allmänpåverkad inremitteras akut till kirurgklinik för droppbehandling och antibiotika. Risk för att tarmen skall spricka (perforera) eller börja blöda.
Det finns också en risk för var- eller fistelbildning.
Kirurgisk behandling sker vid akut komplikation av divertikulit men också vid förträngning efter upprepade divertikuliter. Det blir då ofta att tarmen förkortas och en tarmöppning arrangeras på bukhuden (stomi).

Alla sidor-mobil_mitten

Alla sidor-mobil_bottom