Broskförslitningar i led

(Artros / Osteoartrit)

Definition

Den vanligaste ledsjukdomen. Det är inte enbart en brosksjukdom utan hela leden är drabbad (menisker, ledband, ledkapslar, muskler).
Tillståndet i leden blir långsamt sämre med successiv nedslitning av brosket i leden. Till en början förtunnas ledbrosket och det blir sprickbildning i brosket. I slutstadiet engageras alla vävnader i leden.
En inflammation är ofta en del i utvecklingen av förslitningen.
Grad 1: Förlust av broskets ytskikt.
Grad 2: Djupare broskdestruktioner som dock inte frilägger benet.
Grad 3: Total förlust av brosk inom ett eller flera belastade områden, även förtjockning av benet och förändring av ledkontur.
Grad 4: Total förlust av brosk inom stora delar av leden. Leden deformeras.

Orsak(-er)

Ledsjukdomen har ibland en okänd orsak (primär artros), ibland är orsaken känd t.ex. skada eller sjukdom i leden (sekundär artros).
Ärftlighet. Viktigast. Utgör 30-50 % av risken för att drabbas av åkomman. Artros hos ffa unga individer är en ämnesomsättningssjukdom med nedbrytning av sk disulfidbryggor i brosket.
Övervikt. Även måttlig övervikt på mer än 10 kg medför flerfaldigad ökad risk för artrosutveckling i knä och/eller höft. BMI över 30 ökar risk för knäledsartros 8 gånger.
Ålder och kön. Det är knappast åldern i sig utan mer exponeringstiden för belastning som ger besvären. Äldre och kvinnor drabbas oftast.
Belastning. Tungt arbete i t. ex. jordbruk ökar risken för höftledsförslitning.
Muskelsvaghet.
Idrott på elitnivå ffa fotboll, handboll, höjdhopp, extremlöpning.
Skador. t.ex. i samband med menisk- eller korsbandsskada.
Inflammation tex kronisk ledgångsreumatism (reumatoid artrit).
Infektion. Ger ofta snabb utveckling av ledbroskförslitningen ff.a. efter en obehandlad bakteriell ledinfektion (septisk artrit).

Symtom

Ledsmärta vid belastning, framför allt knän. Ledsmärta i vila drabbar ffa höfter. Stelhet, minskat rörelseomfång, rörelsesmärta, felställning i leden, svullnad i led, knastrande ljud i leden.
Minskad muskelstyrka runt leden. Vid höftledsartros hos yngre personer debuterar besvären ofta som en smärta vid rotation i höftleden, ffa vid maximal inåtrotation som även kan vara inskränkt i tidigt skede.
Besvären utvecklas över en längre tid med stegvis ökande symtom.
Främst drabbas knä, höft, rygg och senare fotled och händer. Beträffande händer drabbas ffa de yttre fingerlederna och tumbasleden.

Alternativa överväganden

Samtliga nedan uppräknade tillstånd börjar mer plötsligt börjar mer plötsligt än de vid ledförslitning.
Artrit . Septisk artrit, aseptisk artrit, gikt, pyrofosfat.
Fraktur. Benskörhetsfraktur i skenbenet kan uppstå utan större slag mot benet.
Ledbandskada.
Meniskskada.
För övrigt även patienter med Ehlers-Danlos syndrom, en bindvävssjukdom där lederna blir överrörliga.

Utredning

Diagnosen är oftast klinisk.
Sambanden mellan symtom och röntgenfynd är svaga vid lätta/måttliga besvär. Röntgen kan inte utesluta en artrossjukdom, troligen har påverkan av brosket startat upp till 10 år innan man ser röntgenologiska förändringar.
Röntga, framför allt vid misstanke om annan orsak till besvären eller om operation övervägs. Röntgen visar i typfallet minskad ledspringa, ökad benförtätning, eventuellt cystor i benvävnad och s k osteofyter.
Eventuellt artroskopi görs ffa vid knäledsbesvär.
Laboratorieprover: Rutinprover är normala vid artros. Eventuellt kontrolleras S-urat, snabbsänka (CRP) och sänka (SR). Sänkan ofta 30 mm hos i övrigt friska åldringar!

Behandling

Mål för behandling är att minska smärtan och bibehålla eller återställa funktionen.
Information. Sjukdomen utvecklas långsamt och är helt ofarlig.
Viktnedgång. Minskar risken för artrosutveckling i knän och höfter.
Motion. Är viktigt för att förbättra ledbrosket och för att bevara rörlighet och styrka. Motionerandet skadar inte brosket eller leden.
Sjukgymnastik för instruktion om egenträning av styrka och rörlighet. Genom att ha kraftigare muskulatur avlastas leden och man får en bättre funktion i leden och samtidigt minskad smärta. Har lika god effekt som läkemedel!
TENS.
Har visat sig ha en god effekt vid knäledssmärta.
Hjälpmedel som stötdämpande sula, högre stolar, gånghjälpmedel. Utprovas av arbetsterapeut eller sjukgymnast.
Stödjebandage (ortos) runt knät. Används vid smärta och felställning i knäleden; ofta i väntan på operation.
Rökstopp.

Läkemedel ges som symtomlindrande behandling. De stoppar inte den fortsatta utvecklingen av förslitningen.
I första hand ges paracetamol i fulldos. Eventuellt kan man lägga till tramadol som ”vid behovs”-medicinering. Glukosamin kan prövas vid lätt till måttlig artros. Eftersom effekten kommer långsamt är glukosamin ej lämpligt för ”vid behovs”-behandling, avvakta behandlingseffekt efter 2-3 månader.
I andra hand ges NSAID vid försämring av ledsmärtan. Försiktighet hos äldre, ffa de med sviktande hjärtfunktion eller sviktande njurfunktion. Patienter med magkatarrliknande besvär kan behöva skydd av protonpumpshämmande mediciner. NSAID kan eventuellt även ges i kombination med paracetamol. Selektiv cox II-hämmare överväges vid ökad risk för mag-tarmblödning, vid t.ex. samtidig kortisonbehandling eller ASA behandling.
I tredje hand ges morfinliknande läkemedel. Dessa kan kombineras med paracetamol respektive NSAID. Tänk på att äldre ofta får biverkningar av tramadol.
Kortisoninjektion i leden kan dämpa inflammation och ta bort värken i 1-6 månader. Injektionen ges i led med sekundär inflammation; ej till ”torr artros”. Vid kortisoninjektion i knäled pga artros ges 2 ml kortison + 3 ml mepivakain 1 % blandat i 5 ml spruta.
Starka opioider ges vid svår artrossmärta.

Ortopedremiss skickas för ställningstagande till undersökning av leden med ett kikarinstrument (artroskopi) eller åtgärder som tibiaosteotomi, delprotes, helprotes.Vid tibiaosteotomi korrigeras vinkeln i ledenvid skenbenet vilket medför en ändrad belastning i leden.
Ibland kan, hos yngre patienter, artroscopi med avhyvling (shaving) av den skadade broskytan i knä- eller höftled ge symtomlindring under en längre period.
Proteskirurgi blir vanligen aktuell först i högre åldrar (65-75 år) beroende på protesernas begränsade hållbarhet (höftprotes varar i ca 15-20 år, knäledsprotes i ca 10-15 år). Ibland opereras dock även yngre patienter.
Lokala enstaka broskskador i ffa knäleden kan i en del fall repareras via brosktransplantation varifrån ny broskvävnad växer fram. Metoden används ej rutinmässigt och ej som behandling vid generell artros.

Egenvård

Regelbunden motion och användande av de drabbade lederna minskar besvären i sjukdomens tidiga stadier. Träna minst 3 ggr i veckan!

Annons från Google ↓
Diskutera och läs mer om Broskförslitningar i led i forumet

Lämna en kommentar

Villkor

Genom att posta en kommentar godkänner du nedanstående villkor.
1. Visa alltid god ton när du postar på sidan
2. Respektera att alla inte tycker lika och håll en trevlig ton i inläggen
3. Undvik att posta privat information t.ex. kontaktuppgifter

Det namn som du anger visas publikt på sidan i samband med visning av din kommentar.


Annons från Google ↓