Stress

Definition

Kroppens anpassning till en situation som uppfattas kunna vara störande eller hotande.
Kortvarig stress är i sig inget sjukdomstillstånd och är normalt helt ofarligt. Normalt en ändamålsenlig och önskvärd reaktion. Risken för hjärtsjukdom mm. kan i sällsynta fall vara ökad. Vid stress har man en ökad aktivering av det sympatiska nervsystemet.
Långvarig stress eller extremt kraftig skadlig stress uppstår då individen saknar resurser eller strategier för att bemästra situationen. Detta innebär en ökad risk för utveckling av allvarliga förändringar i beteendet och i de kroppsliga funktionerna med ökad sjuklighet som följd. Bl a störs kroppens hormonella funktioner.

Orsak(-er)

Sömnbrist.
Brist på återhämtning efter anspänning
För mycket att göra, arbete under tidspress, påverkan av alltför många intryck eller krav utan inflytande och kontroll. Alltför splittrade uppgifter med ständiga växlingar av vad som skall utföras, utan möjlighet till återhämtning.
För lite att göra, monotoni, svagt socialt stöd, ringa inflytande på arbetsuppgifterna, känsla av uppgivenhet, svåra livsförändringar. Oförutsägbarhet.
Människans utvecklade pannlob ger förutsättning för förväntans- stress med oro och ängslan runt framtida händelser.
Orsaken till kroppslig eller mental påverkan är:

  • Aktivering av det sympatiska nervsystemet med ökande mängder adrenalin och noradrenalin i kroppen. Detta leder bl a till ökad vakenhet, muskelspänning, höjning av blodtrycket m fl förändringar.
  • Minskad aktivering av det parasympatiska nervsystemet som utgör den ”lugnande delen” av nervsystemet. Denna del av nervsystemet står annars för matsmältning, lugn hjärtrytm m fl funktioner.
  • Aktiverad hormonproduktion i hjärnan ger till en början en hög kortisolproduktion, så småningom följt av en låg kortisolproduktion. ”Stress-regulatorn” i hjärnan mattas ut. De olika stresshormonsystemen i hjärnan kan vara aktiverade utan att vi vet om det. Förändringar i ämnesomsättningen med förhöjt kolesterol, insulinresistens med höjt sockerläge, minskand testosteronproduktion mm (Metabola syndromet).

Symtom

Mycket vanlig patient i öppenvården. Enl WHO har majoriteten av öppenvårdspatienter stressrelaterade symtom!
Avgörande för kroppens reaktioner är huruvida stressen är kortvarig eller kronisk:

  • Akut stress ger ger adrenalin- och noradrenalinpåslag med förhöjd vakenhet, svårighet att varva ner, sömnstörning, kortvarigt höjt blodtryck, hjärtpåverkan med förhöjd puls m.m.
  • Kronisk stress ger till en början förhöjda kortisolnivåer. Därefter utmattning av denna stressregulator med nedreglering av kortisolnivåerna. Parallell med detta får patienten en känsla av trötthet, uppgivenhet, underkastelsereaktion (”loss of control”), depression, ångest.

Kroppsliga stressreaktioner

Sömnrubbningar, svårighet att vara stilla, skakningar eller muskelryckningar i kroppen, spänningstillstånd med värk i muskler, värk i leder, rygg- och nacksmärtor, huvudvärk. Stickningar i bröstet, tryck över bröstet, hjärtklappning, oregelbunden hjärtfrekvens, m. m. Sänkt libido, impotens. Diarré, metabolt syndrom med bukfetma, högt blodtryck, blodsocker- och blodfettstörningar. Skeletturkalkning (osteoporos), försämrat immunförsvar med bl a återkommande förkylningar, bältros, ökade allergiska besvär, begynnande eller ökande psoriasissymtom, svårläkta sår. Ibland ses också en minskad produktion av könshormonet testosteron och av tillväxthormon.
Långvarig stress utgör också en klar risk för hjärt- kärlsjukdom. Detta bl a genom att kroppen gör sig ”stridsberedd” med ökad tendens till koagulering av blodet och därigenom bildning av blodproppar- som en förberedelse till ev sårskador. Kroppens reaktion är där ett arv från stenåldersmänniskan och de förhållanden dessa levde under. Vidare ses förändringar i den del av hjärnan som brukar kallas Hippocampus. I denna del regleras bl a minnesfunktionen.

Mentala eller känslomässiga stressreaktioner

Känsla av utmattning och stor trötthet, kraftiga variationer mellan onormal munterhet och nedstämdhet, ängslan och rädsla. Långvarig stress kan framkalla depression. Sänkt koncentrationsförmåga och minnesstörningar. Aggressivitet, tendens till kverulans (missnöje/klagan), tilltagande svårigheter att fatta beslut. Vid upprepad stress ökar sårbarheten, buffertarna minskar så att man lblir alltmer utsatt för stressens följder. Dessutom kan stressen framkalla psykotiska genombrott liksom mano-depressiv sjukdom.

Tillstånd med delvis samma symtom:

Depression, ångest, missbruk, utmattningsdepression. Neuropsykiatrisk funktionsstörning, t ex ADHD och Aspergers sjukdom med sänkt stresstolerans.
Hormonella sjukdomar som t ex låg- eller hög ämnesomsättning, diabetes, saltbalansrubbningar. Glutenintolerans (celiaki). Blodbrist.

Utredning

Utredningen bygger helt på patientens egen sjukberättelse: Sömn-, alkohol- eller drogvanor, stressorer, återhämtningsmöjligheter, fysisk aktivitet, socialt nätverk. Man försöker se eventuell förekomst av ångest eller depression.
Finns det andra förklaringar till patientens besvär ?
I utredningen ingår också kontroll av patientens midja/stusskvot, blodtryck, puls, sockernivåer, blodvärde (Hb), sänka (SR), ämnesomsättningsprover, leverfunktionsprov,  blodfetter och kontroll av kroppens saltbalans.Man lyssnar även över hjärta och lungor samt tar ett blodtryck. Eventuellt tas ett EKG. Nivåer av stresshormonet kortisol som ”stressparameter” på individnivå är ej relevant- används i forskningssammanhang på gruppnivå.
Eventuellt görs en neuropsykologisk bedömning då tillståndet menligt kan påverka arbetskapaciteten.

Behandling

Ge den drabbade insikt om att kortvarig stress och dess reaktioner är fullständigt normalt. Stötta personens egna åtgärder för att råda bot på situationen. Samtal med patienten om  livets prioriteringar.
Livsstilsråd obligatoriskt: regelbunden motion minst 30 min dagligen, tid för återhämtning, genomgång av sömnvanor.
Vid kortvarigare stress har mediciner primärt ingen plats. Eventuell sömnrubbning är dock viktig att återställa vilket kan kräva medicinbehandling. Möjligen kan en s k  ß-blockerare ges till patienter med hög aktivering av det sympatiska nervsystemet, särskilt om patienten har tendens att ha högt blodtryck.  ß-blockerare minskar bl a  blodtrycket och minskar tendens till hjärtklappning.

 Vid kroniskt stresstillstånd gäller eventuell samtals-/psykologkontakt för att se de egna mönstern och kunna spåra in i nya vanor. Eventuellt en periods sjukskrivning för att ge den drabbade möjlighet till reflektion, struktur och igångsättande av regelbunden motion.
Medicinering kan övervägas, se avsnittet Utmattningsdepression.


Egenvård

Ett sätt att minska stress och ångest samt vinna tid och kraft är att inta attityden av en ”Bra Nog Människa”! Minska på kraven att till 100 % optimera ”Lycka”; ekonomi, karriär, alla prylar etc. Mycket är kanske Bra Nog som det är? Med detta förhållningssätt slipper man många val och kval; man måste inte hålla sig uppdaterad om alla alternativ. Följden blir mindre av stress liksom att man kommer att acceptera sig själv och sin situation bättre; i stället för att hela tiden sträva efter mål som ständigt förflyttas framåt!
Annat sätt att mentalt hantera sin situation är följande: Ångest och ”Dåligt mående” kommer i många fall av livets realiteter; man vet om att man har ett konkret problem. Somligt är åtgärdbart, annat är inte åtgärdbart. Av det formellt åtgärdbara är många ting i praktiken mycket svåra att ändra på men genererar ångest eftersom man i sitt mer eller mindre uttalade missnöje stöter pannan blodig. I stället för att då ha ångest över dessa ting kan man mentalt föra över dem till ”Inte åtgärdbart”. En sorgeprocess över att vissa saker är som de är och blir som de blir, blir följden men kommer normalt att klinga ut och ångesten släpper.
Ytterligare ett sätt till praktisk egenbehandling vid stress är att öva sig i att gå långsamt, äta långsamt och smaka ordentligt på maten man intar, göra en sak i sänder. Läsa litteratur i stället för att surfa på datorn. Ha någon stund i veckan enbart för dig själv. Unna dig något nöjsamt med regelbundenhet. Försök få ordning på tillvaron och alla krav genom att skriva upp dessa på ett stort vitt ark och prioritera det som verkligen måste utföras och i vilken ordning det hela skall ske.
En begynnande inre oro och spänningskänsla kan minskas genom ”rutmetoden”

Se på ett fyrkantigt föremål i omgivningen (ett fönster, en dörr, ett hus etc). Följ ena kanten med blicken och andas långsamt in under det att du räknar ett, två, tre. Följ sedan med blicken nästa kant under en långsam utandning och likaså långsam räkning ett, två, tre. Följ därefter fyrkanten runt några varv under långsamma ut- och inandningar och långsam räkning till tre.
Genom följande träning kan en överaktiverad stressmekanism i kroppen fås att återgå till det normala:
Lägg dig skönt till rätta. Ta ett djupt andetag och blås ut luften.
Blunda!
Tänk: ”Jag är fullständigt lugn”. ”Min högra arm är tung”. Upprepa detta 6 gånger.
”Jag är fullständigt lugn”. ”Min högra arm är varm”. Upprepa detta 6 gånger.
”Jag är fullständigt lugn”. Upprepas 3 gånger.
Börja om från början.
Träna 3 gånger per dag i 2-10 minuter varje gång varav en gång vid sänggåendet.
Så småningom kan man lägga till ytterligare tankar som man upprepar på liknande sätt som:
”Mitt hjärta slår lugnt och starkt”.
”Min andning är lugn och skön”.
”Min mage är varm”.
”Min panna är sval”.
Lägg till en av dessa tankesuggestioner per vecka.

Annons från Google ↓
Diskutera och läs mer om Stress i forumet

6 Kommentarer

  1. Misses skriver:

    Hej!
    Jag är 25 år gammal och upplever många av de symtom som nämns ovan. Jag känner speciellt igen mig i det här med muskelryckningar. Jag upplever att hela min kropp skakar och rycker ibland. Det syns inte utanpå, förutom darriga händer, men det känns. Har inbillat mig att detta är MS, men hur troligt är det med tanke på min ålder? Jag tänker att det ”bara” är stress ibland, men då tar elaka tankar över och jag blir ännu mer spänd och skakig. Jag har hört att muskelryckningar i ”hela” kroppen sällan är farligt, stämmer detta?

    Jag vet inte var jag ska vända mig, för läser man på internet har i princip alla som upplever dessa skakningar fått diagnosen stress, många gånger av läkare som drar deb slutsatsen med en gång.

    • Mimsan skriver:

      Hej! Upplever samma som du! Muskel ryckningar och darriga händer/fingrar, är också rädd för någon nervsjukdom, men som sagt, är 26år, så de borde ju inte vara det. Hade en depression för några årsedan och har sedan dess slitit med stress och ångest. Men alltid när jag varit hos läkaren är det aldrig något fel. Jag försöker med tänka det är bara stress, men även när jag inte känner mig stressad finns alla symtomen och det är svårt att tro att det är stressen.

  2. Johanna skriver:

    Hej. Jag är en tjej född 1990.
    Jag har under många år, sen 14års ålder ungefär, haft problem med andningen. Brukar förklara det som att det känns som att lungorna inte fylls upp med tillräckligt mycket syre och att jag då automatiskt börjar gäspa. Men ”gäspningen” lyckas sällan fullbordas helt med en gång, utan det kan dröja ca 15minutet innan jag har lyckats få en ”full gäspning”. Och sen håller det på så till och från dygnet runt. Ibland kanske jag bara märker av det någon gång per dag och ibland så är det en hel dag som jag känner av det. Fruktansvärt jobbigt och psykiskt påfrestande. Det påverkar min sömn, eftersom jag inte kan slappna av och somna. Och när jag ligger och väntar på att bli så trött att jag däckar av utmattning så känner jag allt som pågår i kroppen. Brukar känna en tyngd över bröstkorgen och ibland svaga stickningar svagt till vänster på bröstkorgen.
    Har varit hos läkaren och kollat upp det, EKG och blodvärden men allt har sett fint ut. De lyssnade på lungorna men det har verkat fullt normalt.
    Har smärtor i kroppen lite då och då, i skelettet i benen brukar det kunna värka och jag har en tendens att bli snurrig om jag måste fokusera mig med ögonen mycket. Som vid bilkörning längre än 15minutet ca.
    Fick tabletterna Hydroxizin som jag ska ta innan läggdags mot Oro. Men de gör varken till eller från.
    Förklarade även för min läkare att jag har mått riktigt riktigt dåligt det senaste 1,5året pga vissa omständigheter i privatlivet och att jag sedan ca 13-14års ålder mått dåligt med ständiga möten hos Psykologer och Kuratorer.
    Både läkaren och jag kunde komma överrens om att jag även har många andra problem som kan stämma överrens med Ångest och Depression. Men läkaren sa att det inte är någon hälsorisk utan att jag bara borde gå och uppsöka hjälp hos en kurator och försöka få bukt på livet.
    Men jag har hört att kroppen visst kan ta skada vid ångestrelaterade symptom i längden – stämmer det?
    Hur borde jag gå tillväga? Går de att behandla?
    Har ju pratat och arbetat med psykologer och kuratorer tidigare och det har ju ändå inte hjälpt mot att lugna andningen.
    Och när känslan över bröstet börjar komma så blir jag ju nojig över att det är hjärtat som strular och dödsångesten slår till och vips så kan jag inte få en blund utan ligger klarvaken och tar pulsen och känner hur hjärtat beter sig och blir rädd för att sova i rädsla av att inte vakna.
    Tror du att det kan vara så att min hjärna spelar mig ett spratt bara? Att det är inbillning?

    Min läkare tar mig inte på allvar och de få dagar som jag verkligen känner orken till att försöka ta tag i det då får jag bara samma svar om igen – att det inte är nåt fel utan bara ångesten som visar sig fysiskt.

    Samtidigt som jag hoppas att läkarna har rätt och gör sitt bästa för att utesluta farliga sjukdomar osv så kan jag inte låta bli att tvivla på att ett EKG och blodvärden är allt som räcker för att friskförklara min kropp och istället säga att det sitter i mitt huvud..?

    Tacksam för svar.

    • Ulrika skriver:

      Hej! Såg att detta va ett gammalt inlägg men skriver ändå. Det är nog som läkarna säger att det är någon typ av ångest/oro.
      Be att du får gå i gruppterapi, det är jättebra. Skönt att prata med andra i samma situation. Kram på dig

  3. Lottis skriver:

    Hej!
    Jag är en kvinna född 1956. Har haft ångest i hela mitt liv, mer eller mindre. Fick hjärtflimmer i Okt. 2013 och blev så rädd så jag gick i 6 mån. Med ångesten att det skulle komma igen. Det kom igen i Maj i år så jag åkte in akut. Man hittade inga fel varken på hjärtat eller på resten av kroppen. Skönt! Men nu har min kropp som ju varit under stress i 6 mån. Sagt ifrån.
    Jag blev muskelsvag, lätt till gråt, hög puls på natten , obehagliga pirrningar i kroppen när jag ska sova, känns som om hjärtat slår hårt i magen när jag lägger mig m.m. Har ätit alla vitaminer och mineraler en tid, och jag mår bättre. Ibland blir jag rädd och får Värmevallningar på nätter och dagar blir orolig och får overklighetskänslor och blir skakig. Har nyss blivit mormor men känner inte så mycket glädje som jag borde. Hur kan jag bli frisk?

    • Susanne skriver:

      Hej. Det är viktigt att som kvinna i din ålder ha en bra gynekolog och en bra allmänläkare som kan samordna de övriga kontakter man har/får inom vården med stigande ålder och erfarenhet. På din beskrivning låter det som du dels skulle behöva komma och prata med en kunnig psykolog för att hjälpa dig att hantera oron och ångesten och dela prata med din gynekolog om dina klimakteriebesvär. Det är en bitvis jobbig ålder du är i just nu och hormonerna kan göra det jobbigt och man känner ibland inte igen sig själv. Men håll ut, det blir bättre, fast man kan behöva lite stöttning när det är som värst. Hoppas du har bra kontakter inom vården att luta dig mot. Mvh webbredaktören.

Lämna en kommentar

Villkor

Genom att posta en kommentar godkänner du nedanstående villkor.
1. Visa alltid god ton när du postar på sidan
2. Respektera att alla inte tycker lika och håll en trevlig ton i inläggen
3. Undvik att posta privat information t.ex. kontaktuppgifter

Det namn som du anger visas publikt på sidan i samband med visning av din kommentar.


Annons från Google ↓